Första lämningen


Idag var det första gången för mig att lämna Edessa på förskolan och det var med tårar i ögonen som jag gick därifrån. Usch så jobbigt att se henne helt förtvivlad och ledsen över att man går. Ville bara krama om henne och ta med henne hem igen men samtidigt vet jag att det går över och att hon har roligt där. Igår hade hon tydligen varit i sitt essä och sjungit och dansat för de andra barnen så jag vet att hon är glad och trygg där. Allt blir ju bara så mycket jobbigare när "mamma" är med för henne. Både vid nattning, när hon är sjuk eller ska lämnas så blir hon ett plåster på mig men med Rasmus går allt hur smidigt som helst. 3minuters-nattningar, somnar om i egen säng och smidiga lämningar. Det är väl bara att stålsätta sig men just idag blöder mammahjärtat lite extra.