Förisunge


Efter en väldigt lång och utdragen inskolning med mycket gråt från både min o Edessas sida ÄLSKAR hon nu att vara på förskolan. Varje morgon när vi lämnar av henne rusar hon in till sin avdelning och börjar krama sina kompisar och leka. Så himla underbart att se. Hon är ju ändå där större delen av dagen och det känns så tryggt och bra att veta att hon också har roligt och vill vara där. Förskolan är verkligen hennes grej!

Ritar

Vid det här laget kanske ni har förstått att Edessa inte är ett barn som sitter still och leker utan snarare springer och klättrar överallt. Tålamodet är ju också bara några sekunder och hon tröttnar lätt när lekarna blir enformiga. 
Då kanske ni förstår hur glad jag blev när hon satt ner och ritade i en hel halvtimme idag, fullt koncentrerad. Måste vara något form av rekord. Hon är också väldigt ordningssam, bara en krita i taget och när jag hällde ut alla kritor på bordet plockade hon snabbt ihop dem och la tillbaka dem i burken. Jo ordning- och reda-genen vet vi alla vem hon ärvt den av. Teckningen då? Inget märkvärdigare än några streck på ett papper men som mamma blir man ju mäkta stolt över vad ens barn åstadkommit. 
 
Idag har jag haft en såndär dag då jag fått massvis gjort. Städat huset, tvättat tre maskiner tvätt, hängt upp tavlor och köpt hem växter som jag fyllt våra tomma krukor med. Ett träningspass hann jag också med. Nu sover Edessa sedan länge och jag har kurat ner mig i soffan med en kopp te och film. Bra dag helt enkelt!
 
 
1

Första lämningen


Idag var det första gången för mig att lämna Edessa på förskolan och det var med tårar i ögonen som jag gick därifrån. Usch så jobbigt att se henne helt förtvivlad och ledsen över att man går. Ville bara krama om henne och ta med henne hem igen men samtidigt vet jag att det går över och att hon har roligt där. Igår hade hon tydligen varit i sitt essä och sjungit och dansat för de andra barnen så jag vet att hon är glad och trygg där. Allt blir ju bara så mycket jobbigare när "mamma" är med för henne. Både vid nattning, när hon är sjuk eller ska lämnas så blir hon ett plåster på mig men med Rasmus går allt hur smidigt som helst. 3minuters-nattningar, somnar om i egen säng och smidiga lämningar. Det är väl bara att stålsätta sig men just idag blöder mammahjärtat lite extra.